Cykling, knipor och vår

Helt plötsligt var helgen nästan över även för denna gång. Att tiden kan gå så snabbt när man är ledig...

Fredagskvällen spenderades på ett av de mest svenska sätten; tacos och film. Orginellt? Nja... Mysigt? Ja! Precis så mycket aktivitet man behöver efter den urladdning det kan vara att skriva tenta.

Efter en sovmorgon på lördagen, som abrupt avbröts av att Yoshi ansåg att det var dags för bus och inte sömn, var det dags för mitt andra cykelpass för året! Jag har inte mycket vana av cykling i träningssyfte. Löpning, simning och dans har alltid varit mer min grej, men nu finns det ingen simhall i Åtvid, och min fotskada hindrar mig från att springa och dansa så mycket som jag hade velat. Förra året jobbade Olle på Unicykel, som tillverkar cyklar åt Nishiki. Då passade vi på att köpa oss varsin cykel. Han skaffade sig en Race Carbon och jag en Pro SLD.

Olles och min cykel

Min tidigare cykel var en billig damcykel, inköpt på coop tror jag, med riktigt bekväm sadel och endast 3 växlar. Därför har jag behövt lära mig en del om sittpositioner, och vänja kroppen vid dessa. Det har inneburit en del smärta och frustration, men igår hade jag bara ont i vänster handled! Success! Jag cyklar fortfarande inte vidare snabbt, men det gör inte så mycket än. Syftet är ändå att det ska vara ett komplement till löpningen, och jag har ingen brådska trots att GöteborgsVarvet närmar sig med stormsteg. Istället passade jag på att njuta av det underbara vårvädret. Jag stannade till vid sjön Tolen, såg några par med knipor och vackra blommor medan solen stekte och fåglar kvittrade inifrån skogen. Vackert och avslappnande, precis vad som behövdes som avbrott från en stressig vardag!

Tussilago och sjön Tolen en vårdag i mars

Knipa (Bucephala clangula) är en vanligt förekommande andfågel med ett rätt speciellt utseende. På engelska heter den Common Goldeneye, vilket förklaras av dess ögon som är väldigt gula. Den häckar i ihåliga träd nära sjöar och kärr, och undviker områden där träden står för tätt ihop. När den ska flyga iväg ger vingslagen ett typiskt visslings-likt läte.

Knipans läte, P2-fågeln

Fakta om dess beteende, spridning och habitat: IUCN Red List

Par av Knipa ifrån Japan (källa Wikipedia)

Generellt tror jag att det är vanligt att vi åker utomlands eller ser på naturfilmer från exotiska länder och avundas hur intressant natur de har. Lite som det gamla talesättet "gräset är alltid grönare på andra sidan". Men vi har en fantastisk natur även här i Sverige. Ett tips är att bara stanna upp när du är ute i naturen, oavsett om det är vid en väg, i en park eller mitt ute i naturen och ta in alla intryck som vår svenska natur kan ge. Lyssna på fågellätena, se vilka vackra blommor som kommer upp nu på våren och bara njut!

2 år senare

Okej, nu är det snart 2 år sedan jag skrev i bloggen och mycket har hänt på den tiden. En kort sammanfattning skulle låta något i den här stilen:

Kan titulera mig biolog sedan ett år tillbaka då jag tog kandidatexamen vid Göteborgs Universitet. Vi har flyttat till den lilla staden Åtvidaberg för att studera i den lite större staden Linköping. Jag har lite drygt ett år kvar av studierna på mastersprogrammet i etologi. Träffat en massa underbara och roliga människor. Har ännu inte arbetat med något relaterat till mitt yrke. Jag har hunnit bryta ett GöteborgsVarv, blivit skadad i foten. Yoshi är samma busiga hund som alltid, men börjar växa upp (tror jag). Olle har hunnit börja jobba, och sluta jobba för att återigen studera, sjukgymnast denna gång. 

Senaste året sammanfattat i några bilder

Nu har jag då tänkt att börja blogga regelbundet igen (får se hur länge det håller sig denna gång...). Idéen är att det ska bli en blandning av mitt liv och allt jag är intresserad av (etologi, biologi, fysiologi, träning, vetenskap, bakning, kost m.m.) samt säkert en hel del annat som jag inte kommer på nu.


Veckan har hittills varit fylld av skolarbete, och det har blivit riktigt långa dagar så här på slutet av en kurs. Debatt, hemtenta och planering inför examensarbetet. Sen ska man ju förhoppningsvis hinna med allt annat också (ni vet, det där som allmänt kallas för att ha ett liv utanför jobb/studier).

Det bästa med veckan hittills hör helt klart till löpningen. Har klarat av att springa i 15 min utan smärta i foten. Det är ungefär 10 minuter mer än vad jag klarat på en månad tror jag. Jag har varit skadad sedan januari/februari någon gång, på mitten och främre delen av plantarsenan. Receptet har fått vara vila, och sedan lite mer vila. Förhoppningsvis löser det sig av sig självt och jag slipper ett besök hos sjukgymnasten (eller fysioterapeuten som det numera heter).

Att springa så långt (!) utan smärta krävde att jag firade det på något sätt, så varför inte investera i ett framtida lopp. Jag har länge haft som mål att springa ett marathon, och hade hemlängtan just den dagen, så varför inte GöteborgsVarvets Marathon 2021? Sagt och gjort, nu är jag anmäld till det :D

Löpning och loppis

Nu har det gått nästan en vecka sedan mitt senaste inlägg, men jag har ändå bara hunnit med att springa en gång. Detta var i fredags. Jag sprang i mina Zemgear, alltså barfotaskor, det längsta och snabbaste passet i dem hittills. Löpning, Distans: 4,7 km | 0:28:43 | 6:07 min/km. Ungefär 1,5 km terräng på mountainbikebanan vid Härlanda Tjärn och resten på grusväg runt sjöng. Det var ett tag sedan jag sprang terräng senast, tror det var i höstas någon gång, så jag hade nästan glömt hur härligt det är att nästan hoppa fram på så mjukt underlag och fokusera på vart nästa steg ska landa. Nu är planen att jag ska springa åtminstone en bit terräng varje gång som jag springer med mina Zemgear.

Jag testade även min nya löparskärm från 2XU som inhandlades på Varvsmässan. Den behövde inte justeras någonting under passet och luggen satt på sin plats. Så underbart att äntligen kunna slippa massa hår i ansiktet under träningen även på sommaren! Det blev däremot lite väl varmt  efter bara en stund, men det kan ju ha berott på att jag hade mina långa 2XU-tights och craft-jackan...

I lördags och igår var jag och mamma på bagageloppis och sålde massa bröte. Det var mycket roligare än jag trodde. Det känns väldigt bra att prylar som vi annars hade slängt eller som fått stå och samla damm hittade nya ägare och faktiskt kommer användas. Nästa gång är den 16-17 juni och då hade jag tänkt att gå runt lite mer och försöka hitta egna fynd. Igår fick även Yoshi vara med, hon satt så fint i bagageluckan och tittade på alla som gick förbi med spänning. Hon drog även till sig en hel del uppmärksamhet, speciellt när Cherie satt intill, så lika som de är. Jag lyckades även få en rätt rejäl snebränna i ansiktet, näsan och vänster kind lös kraftigt rött igår kväll medan höger kind och haka var lite lätt rosa på sin höjd. Idag ska brännan jämnas ut!

GöteborgsVarvet 2012

Det blev nytt personbästa! Måltiden blev 2:14:17. Lyckan var total när jag strax efter 20km skylten kollar på GPSen på mobilen och ser att jag skulle kunna promenera raskt och ändå slå tiden från 2009!

Jag hade ingen riktig taktik för i år, tanken var bara att känna efter hur det kändes vid såret och hur dagsformen låg till. Jag var bestämd att vid minsta smärta var det bara att börja gå och i värsta fall bryta loppet. Jag testade även att ha med en flaska med vatten för att slippa stanna vid de första vätskestationerna.

Starten: Så nervöst, men ändå lugnt. När jag ställde mig i startgruppen kändes det overkligt, så mycket tankar och känslor inför detta år bara släppte. Allt som kunde göras var gjort, nu var det bara att springa på. När starten gick var det som vanligt bara att långsamt gå framåt tills man passerat själva startlinjen, först då gick det att springa. Jag la mig till vänster och drog på ordentligt. Benen var pigga, pulsen var låg. Allt kändes bra! Innan andra kilometern hade jag sprungit om hälften av alla i min grupp och låg nu i täten. Det var rätt gött faktiskt för det blev betydligt tunnare med löpare och man fick lite mer plats. Uppför Säldammsbacken gick det snabbt, lite för snabbt. Mjölksyra. Tog det lugnt genom Majorna, men inte tillräckligt lugnt för att få bort all laktat innan nästa stigning påbörjades. Uppför gick det, jag höll i trots smärtan i benen. Strax innan 5km gav jag upp och började gå. Jag gick till jag var halvvägs uppför Älvsborgsbron. Då började jag springa igen. Älsborgsbron var tung, mycket motvind. Det tog mycket på krafterna!

Hisingen: Bitvis jobbigt, benen var inte riktigt med. Fick gå i omgångar. Mer publik i år än tidigare vilket gjorde att det blev lite roligare. Över Göta Älvbron gick jag kanske 1/3, har aldrig gått där under tidigare år. Kollade klockan, hoppet om PB började försvinna och med det en hel del ork.

De sista 6km: Första sportdrycken intogs vid Lilla Bommen. Den gav lite extra energi, men inte tillräckligt. Jag kämpade mig uppför mot Götaplatsen och lyckades tajma gång med marathonfotos fotografer... Jag kommer gå på rätt många bilder. Efter att ha rundat Poseidon var det bara 4 km kvar. Jag passade på att kolla vilka startnummer de som ännu inte rundat hade och blev lite mer positiv när jag såg att det var rätt många med lägre startnummer. Efter mycket slit och en del gång såg jag målgången, tog upp klockan och stannade den när jag passerade mål. Lyckan var total! Ett nytt PB!

Nu har det gått ett dygn sedan Varvet och jag längtar till nästa löppass och till nästa år.
Nästa år kommer jag under 2h!

Dagen efter

Då var det 21 timmar sedan operationen. Själva snittandet, borrandet och utdragningen gick på 15-20 minuter med ett litet avbrott för att bedövningen inte tagit ordentligt. Lite läskigt att mitt under borrandet börja känna lite smärta, men de löste det snabbt med en spruta rätt in i pulpan. Det var overkligt när man såg blod och en tand delad i två som kom från en själv, utan att man riktigt märkte det.

Bedövningen skulle gå över på 2-3 timmar lovades det och då skulle jag börja med värktabletterna. Klockan 17 tog jag därför min första tablett, fastän bedövningen inte släppt ännu. Det här var första gången jag gjorde ett ingrepp och jag visste därför inte hur snabbt det går innan det börjar kännas. Klockan 19 hade det mesta släppt, men det fanns fortfarande ingen känsel i läppen. Den släppte först vid 21, alltså hela 6(!) timmar efter att jag fick den... Den andra värktabletten tog jag vid 23 och då gjorde det ont! När jag skulle skölja ner tabletten med vatten var jag nära att gråta. Kort därefter skulle jag borsta tänderna och skölja med den munskölj som jag ska ta 2 gånger dagligen. Den smärtan var bland det värsta jag varit med om! Jag kunde inte sluta gråta på flera minuter och jag skakade konstant i säkert en halvtimme därefter. Hela natten halvsov jag i ett läge mellan sittande och liggande, och vaknade till vid minsta rörelse.

Yoshi har varit helt underbar, tror hon känner av att matte har ont. Hon vill inte lämna min sida, och vill inte gå ut med husse alls. Imorse låg hon tryckt vid min sida i sängen i flera timmar, hon brukar aldrig ligga där mer än en kort stund annars! Just nu ligger hon tätt intill i soffan och ser på "Mannen som talar med hundar".

Munsköljningen för en stund sedan gick bra, kändes bara lite. Jag har till och med fått i mig en Nutrilett och ett halvt glas vatten idag! Ska snart laga svampsoppa http://www.sopprecept.se/slat-svampsoppa. Känns ju lite dumt att helt plötsligt gå över till lågkolhydratkost några dagar innan Varvet, så tänkte ut att en smoothie med smak av hallon, blåbär och banan kunde bli gott till efterrätt. Enkla kolhydrater! Tandsköterskan sa att jag kan springa på lördag om jag mådde tillräckligt bra, så det tänker jag göra!

Nu ska jag ut med Yoshi och skämmas för min svullna högersida...

Operera bort visdomständer och Göteborgsvarvet

Klockan 15 idag ska mina två visdomständer i underkäken bort. Lite nervöst har det varit, men det var först igår som tanken slog mig: Tänk om jag inte kan springa Varvet på lördag?! Tänk om jag har så ont, eller det blir komplikationer så jag måste avstå! Det får inte hända, jag är ju i bättre form än tidigare år, detta året ska jag ta nytt PB! Ångesten, paniken och oro har hållit mig vaken flera timmar i natt. Jag har googlat efter andra som kanske har haft samma problem i hopp om att bli lugnad, men allt jag hittar är om hur ont de har dagarna efter. Det är knappt några sökträffar som nämner träning, och än mindre tävling så snart efter operation. Längtar tills jag är på mottagningen så jag kan fråga någon där vad de tror är möjligt. 

Var bara tvungen att skriva av mig lite, det brukar alltid kännas bättre då.

Sista passet inför GöteborgsVarvet

  

Gårdagens pass skulle gå lugnt, planen var runt Härlanda Tjärn (ca 3,1 km) i strax över 6 min/km. Jag höll inte ens den planen i en sekund... Första avvikelsen: jag började springa direkt hemifrån istället för att gå de 650m ner till 8an - i för snabbt tempo för att vara uppvärmning. Ursäkt: Jag vill ju inte frysa och det kan faktiskt börja regna snart. Det kändes så underbart bra att jag fortsatte i samma takt. Först skulle jag bara springa snabbt tills jag kom ner till 8an, väl där tänkte jag bara fram tills 5an, när jag vek av från 5an mot Härlanda Tjärn var ursäkten "jag springer faktiskt inte 5an, lite högt tempo kan ju inte skada". Då var jag framme vid de få backarna på sträckan och det är ju faktiskt den sista chansen att ta i uppför backar innan lördag. Så fortsatte jag hela vägen runt, små delmål som ursäktade att jag höll ungefär 1 min/km snabbare än planerat. Hade till och med ursäkter för att springa lite längre - jag vill inte bli kall och stel, nerjogg är faktiskt bra! Det slutade med totalt 4,38 km på 23:06 vilket ger ett tempo på 5:16 min/km. Lite styrka i trapporna på väg hem fick avsluta ett helt underbart träningspass.
 Löpning, Snabbdistans: 4,38 km | 0:23:06 | 5:16 min/km

Det är sådana här pass då jag verkligen känner hur mycket jag älskar löpning!

Bifogar lite bilder från måndagens långpromenad med Yoshi, gårdagens besök i Hålta och söndagens tiggerier från Yoshi...

Härlanda Tjärn på kvällen

Vääldigt kelig katt ute i Hålta

Havsutsikt från farmors tomt

Yoshi tigger popcorn

Tiggarhunden!