Löpning och loppis

Nu har det gått nästan en vecka sedan mitt senaste inlägg, men jag har ändå bara hunnit med att springa en gång. Detta var i fredags. Jag sprang i mina Zemgear, alltså barfotaskor, det längsta och snabbaste passet i dem hittills. Löpning, Distans: 4,7 km | 0:28:43 | 6:07 min/km. Ungefär 1,5 km terräng på mountainbikebanan vid Härlanda Tjärn och resten på grusväg runt sjöng. Det var ett tag sedan jag sprang terräng senast, tror det var i höstas någon gång, så jag hade nästan glömt hur härligt det är att nästan hoppa fram på så mjukt underlag och fokusera på vart nästa steg ska landa. Nu är planen att jag ska springa åtminstone en bit terräng varje gång som jag springer med mina Zemgear.

Jag testade även min nya löparskärm från 2XU som inhandlades på Varvsmässan. Den behövde inte justeras någonting under passet och luggen satt på sin plats. Så underbart att äntligen kunna slippa massa hår i ansiktet under träningen även på sommaren! Det blev däremot lite väl varmt  efter bara en stund, men det kan ju ha berott på att jag hade mina långa 2XU-tights och craft-jackan...

I lördags och igår var jag och mamma på bagageloppis och sålde massa bröte. Det var mycket roligare än jag trodde. Det känns väldigt bra att prylar som vi annars hade slängt eller som fått stå och samla damm hittade nya ägare och faktiskt kommer användas. Nästa gång är den 16-17 juni och då hade jag tänkt att gå runt lite mer och försöka hitta egna fynd. Igår fick även Yoshi vara med, hon satt så fint i bagageluckan och tittade på alla som gick förbi med spänning. Hon drog även till sig en hel del uppmärksamhet, speciellt när Cherie satt intill, så lika som de är. Jag lyckades även få en rätt rejäl snebränna i ansiktet, näsan och vänster kind lös kraftigt rött igår kväll medan höger kind och haka var lite lätt rosa på sin höjd. Idag ska brännan jämnas ut!

GöteborgsVarvet 2012

Det blev nytt personbästa! Måltiden blev 2:14:17. Lyckan var total när jag strax efter 20km skylten kollar på GPSen på mobilen och ser att jag skulle kunna promenera raskt och ändå slå tiden från 2009!

Jag hade ingen riktig taktik för i år, tanken var bara att känna efter hur det kändes vid såret och hur dagsformen låg till. Jag var bestämd att vid minsta smärta var det bara att börja gå och i värsta fall bryta loppet. Jag testade även att ha med en flaska med vatten för att slippa stanna vid de första vätskestationerna.

Starten: Så nervöst, men ändå lugnt. När jag ställde mig i startgruppen kändes det overkligt, så mycket tankar och känslor inför detta år bara släppte. Allt som kunde göras var gjort, nu var det bara att springa på. När starten gick var det som vanligt bara att långsamt gå framåt tills man passerat själva startlinjen, först då gick det att springa. Jag la mig till vänster och drog på ordentligt. Benen var pigga, pulsen var låg. Allt kändes bra! Innan andra kilometern hade jag sprungit om hälften av alla i min grupp och låg nu i täten. Det var rätt gött faktiskt för det blev betydligt tunnare med löpare och man fick lite mer plats. Uppför Säldammsbacken gick det snabbt, lite för snabbt. Mjölksyra. Tog det lugnt genom Majorna, men inte tillräckligt lugnt för att få bort all laktat innan nästa stigning påbörjades. Uppför gick det, jag höll i trots smärtan i benen. Strax innan 5km gav jag upp och började gå. Jag gick till jag var halvvägs uppför Älvsborgsbron. Då började jag springa igen. Älsborgsbron var tung, mycket motvind. Det tog mycket på krafterna!

Hisingen: Bitvis jobbigt, benen var inte riktigt med. Fick gå i omgångar. Mer publik i år än tidigare vilket gjorde att det blev lite roligare. Över Göta Älvbron gick jag kanske 1/3, har aldrig gått där under tidigare år. Kollade klockan, hoppet om PB började försvinna och med det en hel del ork.

De sista 6km: Första sportdrycken intogs vid Lilla Bommen. Den gav lite extra energi, men inte tillräckligt. Jag kämpade mig uppför mot Götaplatsen och lyckades tajma gång med marathonfotos fotografer... Jag kommer gå på rätt många bilder. Efter att ha rundat Poseidon var det bara 4 km kvar. Jag passade på att kolla vilka startnummer de som ännu inte rundat hade och blev lite mer positiv när jag såg att det var rätt många med lägre startnummer. Efter mycket slit och en del gång såg jag målgången, tog upp klockan och stannade den när jag passerade mål. Lyckan var total! Ett nytt PB!

Nu har det gått ett dygn sedan Varvet och jag längtar till nästa löppass och till nästa år.
Nästa år kommer jag under 2h!

Dagen efter

Då var det 21 timmar sedan operationen. Själva snittandet, borrandet och utdragningen gick på 15-20 minuter med ett litet avbrott för att bedövningen inte tagit ordentligt. Lite läskigt att mitt under borrandet börja känna lite smärta, men de löste det snabbt med en spruta rätt in i pulpan. Det var overkligt när man såg blod och en tand delad i två som kom från en själv, utan att man riktigt märkte det.

Bedövningen skulle gå över på 2-3 timmar lovades det och då skulle jag börja med värktabletterna. Klockan 17 tog jag därför min första tablett, fastän bedövningen inte släppt ännu. Det här var första gången jag gjorde ett ingrepp och jag visste därför inte hur snabbt det går innan det börjar kännas. Klockan 19 hade det mesta släppt, men det fanns fortfarande ingen känsel i läppen. Den släppte först vid 21, alltså hela 6(!) timmar efter att jag fick den... Den andra värktabletten tog jag vid 23 och då gjorde det ont! När jag skulle skölja ner tabletten med vatten var jag nära att gråta. Kort därefter skulle jag borsta tänderna och skölja med den munskölj som jag ska ta 2 gånger dagligen. Den smärtan var bland det värsta jag varit med om! Jag kunde inte sluta gråta på flera minuter och jag skakade konstant i säkert en halvtimme därefter. Hela natten halvsov jag i ett läge mellan sittande och liggande, och vaknade till vid minsta rörelse.

Yoshi har varit helt underbar, tror hon känner av att matte har ont. Hon vill inte lämna min sida, och vill inte gå ut med husse alls. Imorse låg hon tryckt vid min sida i sängen i flera timmar, hon brukar aldrig ligga där mer än en kort stund annars! Just nu ligger hon tätt intill i soffan och ser på "Mannen som talar med hundar".

Munsköljningen för en stund sedan gick bra, kändes bara lite. Jag har till och med fått i mig en Nutrilett och ett halvt glas vatten idag! Ska snart laga svampsoppa http://www.sopprecept.se/slat-svampsoppa. Känns ju lite dumt att helt plötsligt gå över till lågkolhydratkost några dagar innan Varvet, så tänkte ut att en smoothie med smak av hallon, blåbär och banan kunde bli gott till efterrätt. Enkla kolhydrater! Tandsköterskan sa att jag kan springa på lördag om jag mådde tillräckligt bra, så det tänker jag göra!

Nu ska jag ut med Yoshi och skämmas för min svullna högersida...

Operera bort visdomständer och Göteborgsvarvet

Klockan 15 idag ska mina två visdomständer i underkäken bort. Lite nervöst har det varit, men det var först igår som tanken slog mig: Tänk om jag inte kan springa Varvet på lördag?! Tänk om jag har så ont, eller det blir komplikationer så jag måste avstå! Det får inte hända, jag är ju i bättre form än tidigare år, detta året ska jag ta nytt PB! Ångesten, paniken och oro har hållit mig vaken flera timmar i natt. Jag har googlat efter andra som kanske har haft samma problem i hopp om att bli lugnad, men allt jag hittar är om hur ont de har dagarna efter. Det är knappt några sökträffar som nämner träning, och än mindre tävling så snart efter operation. Längtar tills jag är på mottagningen så jag kan fråga någon där vad de tror är möjligt. 

Var bara tvungen att skriva av mig lite, det brukar alltid kännas bättre då.

Sista passet inför GöteborgsVarvet

  

Gårdagens pass skulle gå lugnt, planen var runt Härlanda Tjärn (ca 3,1 km) i strax över 6 min/km. Jag höll inte ens den planen i en sekund... Första avvikelsen: jag började springa direkt hemifrån istället för att gå de 650m ner till 8an - i för snabbt tempo för att vara uppvärmning. Ursäkt: Jag vill ju inte frysa och det kan faktiskt börja regna snart. Det kändes så underbart bra att jag fortsatte i samma takt. Först skulle jag bara springa snabbt tills jag kom ner till 8an, väl där tänkte jag bara fram tills 5an, när jag vek av från 5an mot Härlanda Tjärn var ursäkten "jag springer faktiskt inte 5an, lite högt tempo kan ju inte skada". Då var jag framme vid de få backarna på sträckan och det är ju faktiskt den sista chansen att ta i uppför backar innan lördag. Så fortsatte jag hela vägen runt, små delmål som ursäktade att jag höll ungefär 1 min/km snabbare än planerat. Hade till och med ursäkter för att springa lite längre - jag vill inte bli kall och stel, nerjogg är faktiskt bra! Det slutade med totalt 4,38 km på 23:06 vilket ger ett tempo på 5:16 min/km. Lite styrka i trapporna på väg hem fick avsluta ett helt underbart träningspass.
 Löpning, Snabbdistans: 4,38 km | 0:23:06 | 5:16 min/km

Det är sådana här pass då jag verkligen känner hur mycket jag älskar löpning!

Bifogar lite bilder från måndagens långpromenad med Yoshi, gårdagens besök i Hålta och söndagens tiggerier från Yoshi...

Härlanda Tjärn på kvällen

Vääldigt kelig katt ute i Hålta

Havsutsikt från farmors tomt

Yoshi tigger popcorn

Tiggarhunden!

Backintervaller och hallonpaj!

Efter att ha haft hela två dagars vila var det dags för sista ansträngande passet inför Varvet. Som vanligt så var det få som dök upp för löpningen, men Emshi och Sur var iaf med. Vi började med den numera vanliga rundan, från botten på Studiegångenbacken vidare mot och sen på 5an för att svänga av där milen och 18km gör det. Vidare ner mot Härlanda Tjärn och motsolsvarv tills vi var tillbaka vid backen. Jag kände mig lite sliten och var glad när Ems ville gå. 4,1 km på 26:12, snitt 6,23 min/km. Eftersom vi gick en del så måste vi ha hållit ett rätt snabbt tempo när vi sprang.

Studiegångenbacken - ca 220m

Backintervaller uppför Studiegångenbacken, jag var inte supermotiverad, men det är då det är extra härligt att ha löparkompisar som får en att slutföra trots latheten. Det blev 4 gånger, fortsatt förbättring alltså! Detaljer om intervallerna finns på jogg.se: Löpning, Backintervall: 4,98 km | 0:29:46 | 5:59 min/km

Efter löpningen blev belöningen hallonpaj och vaniljsås som älsklingen gjort. Söndagar är underbara!

Nomnom!

Kämpigt!

Löppasset i torsdags gick inte som planerat. Smart som jag är så tänkte jag att eftersom det var varmt, klockan var efter 18 och jag bara skulle springa 6-7 km så jag kunde passa på att träna utan vatten för att vänja mig vid att inte dricka hela tiden. Jag har haft bättre idéer så att säga... Det började med att göra ont vid vänster sida av buken, detta höll i sig genom hela passet. Första 700 metrarna gick enkelt, men så är det ju bara plant eller nedför den biten. Solen gassade och jag började bli lite torr i munnen.

Strålande väder och enkla metrar på Sanatoriegatan

Sedan kom jag till Kärralundsgatan, fast besluten att få en riktigt bra tid. Enda problemet var att det går konstant uppför, även om det bara är en lätt lutning. Nu började jag önska att jag hade en vattenflaska med och att jag skulle ha väntat en timme eller två till med att ge mig ut.
Höger uppför Ulfsparregatan, fortfarande beslutsam.
 Jag tog mig uppför hela backen - och fortsatte springa efter! Lyckan var stor, men tröttheten i benen var större så jag tänkte att jag tar en genväg genom Östra Kyrkogården istället för att fortsätta ner till Redbergsplatsen. Väl där inne insåg jag hur stor den är och att det faktiskt inte går att springa ut var som helst så det slutade med att jag hittade ut vid Stockholmsgatan. Jag tog höger igen, svor lite över att det blev backe så snabbt igen, men nöjd att jag slapp ungefär halva backen tack vare min "genväg". Väl vid Härlanda glömde jag att ta vänster, så det fick bli raka vägen hemåt. Efter Härlanda fick det bli några gåpauser, blev lite för trött av tempot/värmen/avsaknad av vatten. Sista backen tog jag mig uppför hela tack vare en gubbe som stod på sin balkong och ropade "Heja, Heja!" efter mig. Att det kan göra så mycket för orken med att få lite hejande! Klockan stannade på 31:27, distansen blev 5,35 km vilket ger ett tempo på 5:53 min/km - betydligt bättre än jag trodde!

Ulfsparregatan är den tyngsta backen på rundan

Vilodag

Igår var det backintervaller som stod på schemat och det genomfördes i 21gradig värme och gassande sol. De var riktigt jobbiga, men det är så värt det så här i efterhand. Idag hade jag velat träna, men nu är det ju dags att börja ta det lite lugnare inför Varvet så det är bara att snällt ta det lugnt och längta tills imorgon. Imorgon blir det ett sista hårt pass, asfalt, runt 5-7km, helst under 6-tempo. Får se om det håller.

Idag tog jag och Yoshi en långpromenad istället, eller ja, kanske inte så lång sträcka (ca 3,5km), men vi var ute i över en timme. Efter att ha packat Camelbaken med vatten till gumman, löplina och vattenskål begav vi oss ut. En promenad till Apslätten blev det där jag fick pluggat lite och Yoshi fick busa med barn och gräva som en galning. Efter det gick vi hemåt via Skatås och två småhundar skällde ut oss på vägen. Det är i sådana stunder man blir glad över att hon åtminstone inte håller på med sånt.

Lite bilder från gårdagens utflykt till Slottskogen kommer här:

Pingvinerna var de allra mest intressanta djuren enligt Yoshi

Första inlägget

Då var det dags att börja blogga på riktigt. Jag har gjort ett litet försök på pickaname.blogg.se, men det har inte blivit något av det.

Bloggen ska främst handla om hur jag utvecklas som löpare, förhoppningsvis blir det mer än panikträning inför Göteborgs Varvet. Men jag kommer även klämma in lite om min hund Yoshi och övriga livet.

Yoshi 5,5 månader (4/3-12) slits mellan utsikten och sitt tuggben