Det blev nytt personbästa! Måltiden blev 2:14:17. Lyckan var total när jag strax efter 20km skylten kollar på GPSen på mobilen och ser att jag skulle kunna promenera raskt och ändå slå tiden från 2009!
Jag hade ingen riktig taktik för i år, tanken var bara att känna efter hur det kändes vid såret och hur dagsformen låg till. Jag var bestämd att vid minsta smärta var det bara att börja gå och i värsta fall bryta loppet. Jag testade även att ha med en flaska med vatten för att slippa stanna vid de första vätskestationerna.
Starten: Så nervöst, men ändå lugnt. När jag ställde mig i startgruppen kändes det overkligt, så mycket tankar och känslor inför detta år bara släppte. Allt som kunde göras var gjort, nu var det bara att springa på. När starten gick var det som vanligt bara att långsamt gå framåt tills man passerat själva startlinjen, först då gick det att springa. Jag la mig till vänster och drog på ordentligt. Benen var pigga, pulsen var låg. Allt kändes bra! Innan andra kilometern hade jag sprungit om hälften av alla i min grupp och låg nu i täten. Det var rätt gött faktiskt för det blev betydligt tunnare med löpare och man fick lite mer plats. Uppför Säldammsbacken gick det snabbt, lite för snabbt. Mjölksyra. Tog det lugnt genom Majorna, men inte tillräckligt lugnt för att få bort all laktat innan nästa stigning påbörjades. Uppför gick det, jag höll i trots smärtan i benen. Strax innan 5km gav jag upp och började gå. Jag gick till jag var halvvägs uppför Älvsborgsbron. Då började jag springa igen. Älsborgsbron var tung, mycket motvind. Det tog mycket på krafterna!
Hisingen: Bitvis jobbigt, benen var inte riktigt med. Fick gå i omgångar. Mer publik i år än tidigare vilket gjorde att det blev lite roligare. Över Göta Älvbron gick jag kanske 1/3, har aldrig gått där under tidigare år. Kollade klockan, hoppet om PB började försvinna och med det en hel del ork.
De sista 6km: Första sportdrycken intogs vid Lilla Bommen. Den gav lite extra energi, men inte tillräckligt. Jag kämpade mig uppför mot Götaplatsen och lyckades tajma gång med marathonfotos fotografer... Jag kommer gå på rätt många bilder. Efter att ha rundat Poseidon var det bara 4 km kvar. Jag passade på att kolla vilka startnummer de som ännu inte rundat hade och blev lite mer positiv när jag såg att det var rätt många med lägre startnummer. Efter mycket slit och en del gång såg jag målgången, tog upp klockan och stannade den när jag passerade mål. Lyckan var total! Ett nytt PB!
Nu har det gått ett dygn sedan Varvet och jag längtar till nästa löppass och till nästa år.
Nästa år kommer jag under 2h!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar