Kämpigt!

Löppasset i torsdags gick inte som planerat. Smart som jag är så tänkte jag att eftersom det var varmt, klockan var efter 18 och jag bara skulle springa 6-7 km så jag kunde passa på att träna utan vatten för att vänja mig vid att inte dricka hela tiden. Jag har haft bättre idéer så att säga... Det började med att göra ont vid vänster sida av buken, detta höll i sig genom hela passet. Första 700 metrarna gick enkelt, men så är det ju bara plant eller nedför den biten. Solen gassade och jag började bli lite torr i munnen.

Strålande väder och enkla metrar på Sanatoriegatan

Sedan kom jag till Kärralundsgatan, fast besluten att få en riktigt bra tid. Enda problemet var att det går konstant uppför, även om det bara är en lätt lutning. Nu började jag önska att jag hade en vattenflaska med och att jag skulle ha väntat en timme eller två till med att ge mig ut.
Höger uppför Ulfsparregatan, fortfarande beslutsam.
 Jag tog mig uppför hela backen - och fortsatte springa efter! Lyckan var stor, men tröttheten i benen var större så jag tänkte att jag tar en genväg genom Östra Kyrkogården istället för att fortsätta ner till Redbergsplatsen. Väl där inne insåg jag hur stor den är och att det faktiskt inte går att springa ut var som helst så det slutade med att jag hittade ut vid Stockholmsgatan. Jag tog höger igen, svor lite över att det blev backe så snabbt igen, men nöjd att jag slapp ungefär halva backen tack vare min "genväg". Väl vid Härlanda glömde jag att ta vänster, så det fick bli raka vägen hemåt. Efter Härlanda fick det bli några gåpauser, blev lite för trött av tempot/värmen/avsaknad av vatten. Sista backen tog jag mig uppför hela tack vare en gubbe som stod på sin balkong och ropade "Heja, Heja!" efter mig. Att det kan göra så mycket för orken med att få lite hejande! Klockan stannade på 31:27, distansen blev 5,35 km vilket ger ett tempo på 5:53 min/km - betydligt bättre än jag trodde!

Ulfsparregatan är den tyngsta backen på rundan